Det var tidig, tidig morgon när vi för första gången fick ett tecken på att du fanns, ett test som sa Gravid 2-3 veckor. Du var så efterlängtad så det var svårt att riktigt förstå, var det sant? Kanske det faktiskt var vår tur nu? Både jag och din pappa var överlyckliga över vad som skulle komma att växa fint i min mage, så älskad från första stund, lilleman ♥

 

Jag hade inga graviditetssymtom alls, inget illamående, ingen halsbränna, inga ömma bröst. Jag var otroligt trött men det tyckte jag bara var så himla skönt, äntligen kunde även jag bara lägga mig ner på kudden och somna utan att behöva vända och vrida på mig nån timme. Inför graviditeten såg min kropp ut som jag alltid hoppats att den skulle när jag väl skulle bli gravid, jag var smal och min mage syndes tidigt, i vecka 14-15 syndes den ganska bra. Det fick gärna synas att jag var gravid, jag var ju så himla lycklig och stolt. Jag har sällan känt mig så vacker som då, jag älskade att vara gravid. Det var också runt dessa veckor som jag kände av dig första gången, ett litet fladder och jag förstog direkt att det var dig jag kände. Vid den här tiden hade vi redan sett dig en gång, på ett tidigt privat ultraljud för att lugna mina nerver lite. Hon som gjorde ultraljudet sa att du var väldigt rörlig så det var nog inte konstigt att jag hade känt av dina rörelser. Och känslan när jag såg dig första gången.. ♥

 

Min graviditet fortsatte utan bekymmer, i maj fick vi se dig igen och vi fick veta att allt såg bra ut och att du var en liten pojke. Väldigt känslofylld stund det här med ultraljud, fantastiskt. Fredrik var väldigt till sig under hela graviditeten.. gosade med magen, pratade om namn, ville att vi skulle köpa saker.. jag fick lugna honom lite. Resten av sommaren går och jag jobbar på. I slutet av sommaren börjar magen bli större, varje gång jag besöker barnmorskan säger hon vilken fin mage jag har, och vad fin jag var, och det kände jag som sagt även själv. Jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid. Jag har annars väldiga problem med huvudvärk, nu hade jag inte ont i huvudet på nio månader. Under den senare tiden av graviditeten börjar det bli tungt och fogarna känns av lite, men fortfarande ingenting jag kan klaga över, jag använder mig inte av några hjälpmedel för fogar, inte ens en alvedon. Men mot slutet känns det som att han var påväg ut i varje steg jag tog, hehe. Jag vet inte riktigt om jag hade en stor eller liten mage för alla som kommenterade den sa olika "oj, det blir en stor bebis det där" eller "oj, vecka 30? vart har du gjort av magen då?" själv tycker jag den var alldeles lagom, rund och go' kula. Jag jobbar fram till 21 september. 17 dagar senare kommer du ut och gör vårat liv komplett ♥

 

För att sammanfatta min graviditet så hade jag verkligen en dröm-graviditet. Jag skulle verkligen inte kunna tänka mig eller önska mig en bättre graviditet. Och jag är förevigt tacksam för att jag fick uppleva min första graviditet så fantastisk. Det enda jobbiga var min oro. En oro över att nånting skulle gå fel. Den höll i sig under hela graviditeten. Tittar man bak i bloggen så finns det ett inlägg där jag pratar om graviteten, kanske två.. inga bilder. Anledningen till det är att jag ville hålla sånt för mig själv, för mig är det privat och jag visar gärna bilder och pratar gärna om graviditeten med nära och kära men inte över internett för främlingar, den här berättelsen är ju inte speciellt detaljerad så det känns okej. Så det är anledningen till att ni inte hittar nånting i bloggen, jag har minnen, detljer och de flesta bilder för mig själv. Det gör man precis hur man vill med att dela allt på internett men det valet gjorde jag.

 

Det var en kort berättelse om min graviditet som ni vid det här laget har förstått var väldigt bra. Det kommer även ett kort inlägg om min förlossning :)