Har ni sett programmet Lyckliga gatan?

 

Jag älskar det! Det handlar ju om en svensk hiphopare och en "svensk-klassiker"-artist som möts och får göra om varandras låtar till sin egen. Det är inte musiken i sig som jag gillar, jag gillar egentligen varken svensk hiphop eller svenska klassiker som "moviestar" eller "bra vibrationer". 

 

Nej, det som får mig att le i stort sett igenom hela programmet är mötet mellan dessa två otroligt olika individer. Förra veckans avsnitt var med en rappare som kallas Samboii och Harpo med låten "moviestar" och det är det bästa avsnittet hittills. När två rappare från någon förort i stockholm hoppar av bussen mitt ute i ingenstans och kommer fram till Harpo som bor på en bondgård med hästar, hängselbyxor och hela köret. Det är ju en kulturkrock utan dess like, precis vad vi behöver, och jag kunde inte låta bli att le för det var så fantastiskt charmigt hela grejen.

 

Och visst, det kan absolut vara så att det hela är uppgjort att de ska finna sig så pass i varandra, att de ska tycka att den andre gjorde en mega hitt av sin låt och att de ska tala om för den andre hur jäkla bra den personen är på det den gör.. men fine! då får det vara så. Bara man får ha lite tro på männskligheten och att vi ska kunna acceptera och respektera varandras olikheter, vad det nu än må vara.. bara jag får tro på det så är jag nöjd. Och det är precis vad det här programmet får mig att göra, tummen upp för Lyckliga gatan :), "like" så att säga.